VALPEN OCH HUNDENS TILLVÄXTCYKEL

Kosten och dess näringsmässiga innehåll är grunden för ett friskt och långt liv.

Tikens kost är mycket viktig för att valparna ska utvecklas normalt och få ett friskt liv. Vad många kanske inte tänker på är att näringsnivåerna i tikens kropp spelar roll redan när valparna bildas i livmodern. Dessutom blir mjölken mer näringsrik om tiken äter en kost med hög näringshalt. Bästa förutsättningen för att få friska valpar är att mjölken har ett bra näringsinnehåll.

VALPEN & UNGHUNDEN

Livet börjar när tiken planeras för valpar. Tikens allmäntillstånd är en viktig del i en senare dräktighet. En bra kost, med rätt näringsämnen, är en förutsättning för att föda fram friska och sunda valpar. Tidigt i dräktigheten kräver tiken inte mer energi än vad hon äter normalt. Det är först i vecka fem till sex näringsbehovet verkligen börjar att öka. Mer protein och mineraler är viktigt för att fostren ska kunna få rätt näring och utvecklas normalt. Näringsfattig mat tär på tikens resurser och valparna går in och hämtar näring från hennes skelett och muskulatur. En tik som magrar när hon är dräktig får för lite näringsriktig kost.

 

När valparna har kommit kräver tiken mer mat och ofta blir hon lös i magen. Det beror på allt rengörande av valparna. Magen får för mycket slaggprodukter, och tarmen orkar med att ta hand om dessa. Vilket ger en lös avföring. Matlusten ökar och tiken producerar som mest mjölk då valparna är tre veckor. Fri tillgång på mat för tiken med god tillförsel av kalk är ett måste nu. Annars finns stor risk för eklampsi.

 

Vid tre veckor kan man börja stödmata för att avlasta tiken. Starta med smakbitar av kosten som du senare ska ge valparna. Börja försiktigt med ett mål om dagen i några dagar så att valparnas magar lär sig att bryta ner den främmande maten. Öka till två mål och utfodra med det i  några dagar och öka till det tredje målet. Det fjärde målet efter ytterligare några dagar. Varje gång du ökar med fler mål ska du ha kollat att avföringen är fast och mörk. Använder man torrfoder låter man kulorna suga upp vatten för att hjälpa magsaften med nedbrytningen.
Vid varje mål ska valparna få äta så mycket som de vill av maten som serveras. Alla valpar har olika behov och därför ska det behovet tillgodoses först och lägga mindre vikt vid rekommenderade fodergivor. Valparna ska ha en fast mörk avföring. Har de en bra avföring så kan de bryta ner näringen de får från maten. Valparna suger på tiken parallellt med den kost som man utfodrar med. Automatiskt så blir ammandet mindre och mindre och tiken behöver inte bli så belastad. Valparna är avvanda på detta sätt i god tid innan de åker iväg till nya hem-

 

När valparna har uppnått 8 veckor är de leveransklara och är fullt avvanda från att dia.
Valpen kommer nu till sitt nya hem och aktiviteter påbörjas med den nya familjemedlemmen. Nu är det viktigt med rätt näring och energi för att valpen ska orka växa, aktiveras och framför allt hålla sig frisk. Den ska inom ett år växa till nästan full storlek, byta alla tänder och gå in i könsmognad. Om valpen äter mindre kan det bero på för mycket aktivitet. Ändra aldrig fodergivan du fått av uppfödaren. Valpen har så mycket nytt att bearbeta och magen kommer lätt i obalans när den kommer till ny miljö och ett foderbyte kan skapa en magstörning på valpen. Var noga med att valpen äter ordentligt.

 

De första problemen kan visa sig vid tandömsningen som börjar vid ca 3 – 4 månaders ålder.
Vissa valpar kan få ont i munnen och får svårt att äta. Det är viktig att ha lärt valpen att äta uppblött torrfoder och det kan ges parallellt med torrt om det är huvudfödan. Uppblött är lättare för det ömmar inte i tandköttet när det är mjukt. Ge alltid ben/köttben som valpen får gnaga på. Detta är bra för munhygienen och en utmärkt aktivering. Även överstimulering kan ge dålig matlust. Det kan vara för mycket hopp & lek, överträning, hälsa på nya kompisar hela tiden, m.m.
Båda situationerna misstolkas tyvärr ganska ofta av ägaren som om valpen är “trött” på sin mat och inte vill äta bara därför varav de vill byta foder. Om valpen inte äter ordentligt får den inte i sig den näring den behöver för att kunna växa och samtidigt att hålla sig frisk.

Riskåldrarna

• runt 4 månader
  De första tecknen på möjliga näringsobalanser uppstår är klåda, urinbesvär, lös mage, rinnande ögon, mjäll mm. Även hals-/öronbesvär kan visa sig att det inte står rätt till.
• runt 6 – 9 månader
  När valpen börjar närma sig denna ålder sätter könshormonerna igång. Dessa utsätter kroppen för en väldig stress och ökar behovet för näring. Återigen är det extra viktigt att valpen som nu går in i “tonåren” får all näring den behöver.

Om nu hunden har haft problem innan och man inte åtgärdat näringsbristen till en stabil nivå, visar sig nästa näringsbristproblem ganska omgående. Inte att förglömma den snabba tillväxt som är under den här perioden som kan påverkar allmäntillståndet. Klåda, mjäll, röd hud och torr hud är ett första tecken på att det saknas något. Orsakerna kan vara energi och mineralbrister eller för kraftigt kontra för näringsfattigt foder. Halsinfektioner, öroninfektioner, hudinfektioner, förhudskatarrer och urininfektioner är ytterligare tecken på näringsbrister. Energi och näringsbrister är orsakerna till dessa. Hältor och stelhet är ett vanligt problem innan valpen är ett år.

 

TIKARNA & HANARNA

För tikarna är det även vanligt innan och efter första löp med tilltagande klåda, hud och öron/halsproblem även utslag med infektioner och urinbesvär kan förekomma.

 

Hos hanarna är klåda, hals/hudinfektioner och förhudskatarrer de vanligaste problemen. Många hanar får även lös mage många gånger orsakade av för högt könshormon, och kan ha stora problem att återställa mag-/tarmfloran.

Har man otur så kan problemen hålla i sig, och sedan dämpas något under några månader, för att sen tillta till nästa könsmognadsfas. För tiken innan eller runt andra löpet, och för hanen vid ca 18-24 månader.

 

Diagnoser som ges till hundar med dessa besvär är ofta idag ”allergi”.  Men oftast handlar det om obalans och näringsbrister som visar allergiska symptom. De flesta hundar med diagnosen ”allergi” visar någon form av reaktion på kvalster- eller pollenkänslighet. Samt även känslighet mot någon foderråvara. Immunförsvaret, tillväxt och aktiviteter är antagonister om den näring som valpen/unghunden får genom kosten under de första tre åren.
Om hunden klarar sig från sjukdomstillstånd som baseras på näringsstörningar under dessa första år, så är det ovanligt att näringsproblem visar sig därefter. Kroppen har då kommit ikapp, att växa, att sätta könshormoner, att aktiveras samt att hålla ett stabilt immunförsvar.

 

Dessvärre är det vanligt att vissa problem återkommer när den blir äldre, om den unga hunden haft problem under uppväxten. Obalanser vid hormon omställningen när hunden blir äldre, kan sätta igång samma problematik igen som fanns i unghundsperioden.

 

Slutligen

Helfoder oavsett om det är torr-, färsk- eller mjukfoder, anses innehålla ”allt”.
Men tänk på att alla är olika individer med olika näringsbehov och därför kan problem uppstå.
Att åtgärda störningarna som uppstår i dessa åldrar är att se till att valpen har en bra och framför allt en näringsriktig kost från starten.