Lena Mattsson;

”Nej! Kroppens systemet kan inte bli ‘bortskämt’! Ej heller kan kroppen tillverka eget kalk som ”vissa” vill påstå!” 

Veterinär X + hundmatboken rek. av SKK till uppfödare;
”Ger man extra kalcium innan digivningen, har tikens system blivit ”bortskämt” och håller systemet med kalciummobilisering på lågvarv. Tiken har när digivningen startar svårt att plötsligt sätta igång den egna tillverkningen av kalcium och kan få en brist.”

Denna kalcium mobilisering som nämns ska fungera när hundar har kalkbrist. PTH hormon frigörs från bisköldkörtlarna för att frigöra kalk ur njurar, tarm och från skelett och broskdelar för att undvika  exempelvis eklampsi, värksvaghet eller annan kalkrelaterat problem som ex. hjärtbesvär, musklekontrations problem, m.m. Värksvaghet och eklampsi uppstår av den anledningen att det har funnits för lite kalk i kosten.

Våra tikar får värksvaghet och eklampsi för att de har kalkbrist och denna mobiliseringsprocess tar tid och tid finns inte när hormonerna sätter igång värkarbetet. Kroppen har en brist som kroppen försöker avhjälpa genom att  få tillgång till den extra kalk som finns i sitt lager, skelett och led/brosk, som behövs vid valpning för att kunna sätta mjölk.
Ger man extra kalk till tikens vikt så uppstår inte värksvaghet, ej heller eklampsi och man undviker att kroppens egna lager/skelett/brosk utsätts för urkalkning och att den går på ”lågvarv”.

 

Kroppen har ingen egen tillverkning av kalk inte heller av några andra mineraler. De måste tillföras kroppen i maten. Om kroppen har brist i näringssystemet går systemet in och hämtar i skelett och broskdelar.
Rekommendation enligt Docent Åke Hedhammar : 1g ben eller brosk per kg kroppsvikt och dag.
I ett gram ben/brosk finns ca 260-300 mg (26%-30%) kalk. Om din hund väger ca 30 kg  ska hunden ha ca 7,8 g kalk per dag för att uppehålla kalkbalansen. Sedan får man räkna på valpar och aktivitet / kyla. Kroppen har ett överskottskydd och när kroppen har fått tillräckligt tar cellerna inte emot längre. Näringen försvinner ut genom avföring eller urin. Kalk givan per dag räknas fram genom kaloriintaget per dag enligt NRC normen.

  • Enligt rekommendation ska kalkinnehållet ligga mellan 3,9-5,7 per 1000 kcal
  • Valp på 10 kg lägsta värde minst ca 2,6 g kalk/dag för att utveckla skelett tillfredsställande.
  • Det är av stor vikt att kaloriintag tillsammans med kalkintaget följer NRC normer.

 

Direkt översättning från NRC 2006   sid 150;
”Avvikelser i ben när givan var 4,9g-8,9 g i 1000 kcal. Per kg foder / 19,6-35,6 g. Källa :Åke Hedhammar, Goedegebuure, Hazelwinkel”

I studien användes trikalciumfosfat en kemisk kalksort som binds till 100%. Kroppen kan då inte reglera kalkomsättningen tillfredsställande.

  • Weber noterade år 2000 inga avvikelser när GD gavs 2,1-3,9 Calcium g per 1000 kcal. Per kg foder 8,4-15,6 g.
  • Laflamme år 2000 fann inga avvikelser när medium-stora hundar 3,9 -5,7 g Calcium per 1000kcal. Och 13-19 g Kalcium i dieter med 3300 kcal.

Baserad på dessa data är den säkra övre gränsen (SUL) för Calcium till  GD valpar kan resonabelt bli minimum 4,5 g per 1000 kcal  eller 18 g Calcium kg i diet med 4000 kcal.

Direkt översättning från NRC 2006   sid 150;
”För valpar av stora raser med i sakta växande nivåer likväl som små raser och alla vuxna hundar kommer Säker övre gräns (SUL) troligen att vara högre.”

 

Kalk är inte bara till för skelettet;

  • Basiska egenskaper
  • Stabilisera hormoner
  • Nybildandet av celler
  • Hjälper att överföra nervimpulser till muskler och bidrar till ökad blodgenomströmning i muskelvävnaderna
  • Blodkoagulering
  • Insulinproduktioen

 

Kalkbrister kan bidra till;

  • Hormonstörningar
  • Svamp
  • Surhet i kroppen
  • Växtvärk
  • Panosteit ”inflammation i hela benet”.

 

Något att tänka på:

Kalk finns i olika former.

  • Benmjöl (torkat och malt ben/broskben)
    Ett komplett mineraltillskott där kalk halten är 26-30% per gram. % varierar eftersom det är beroende av vilket djur som använts. Ett ungt djur mindre kalk ett vuxet djur troligen mer kalk i benet. Här finns även fosfor ca 14-16% per gram och givetvis andra mineraler som finns i ben och brosk.
  • Kalciumkarbonat (döda växter och djur från urberget)
    Fritt från fosfor.
  • Kemisk behandlat kalk (den vanligaste formen av kalk i hund-& kattfoder)
    Trikalciumfosfat, monokalciumfosfat och dikalciumfosfat.
    Dessa kalksorter går att överdosera och kan ge skelett och broskskador.
    Kemiska kalciumsorter som är bundet i saltsyra. När saltsyra förenas med fosfor blir det till extremt lättupptagligt, och därmed binds även kalciumet mycket mer än vad kroppen egentligen behöver.